För er som följer Amandas blogg och ni som kollat på min hemsida, eller kanske bara följer bloggen förstår jag om ni funderat och fått era misstankar om Svea som senaste tiden varit här hos mig. Jag tänkte nu berätta lite om Svea och hur det ligger till och vad hon gör här.

Jag hade träffat Amanda och hennes mamma Carina några gånger innan den där januari dagen vi satt och frös på en tävling i Torsby. Carina nämnde till mig att dom letade hund till Amanda då hon gärna ville gå Hundgymnasium och dom två hundarna hon hade inte riktigt räckte till, dom saknade det där som vi kallar ”det” och Amanda behövde något att utvecklas med. Hon sa att dom kollar på Aussie, jag sa då att jag tyckte att en BC garanterat också skulle passa dom och att en Aussie i många fall är svårare än BC pga av deras högre vaktbenägenhet.  Visst BC’n har vallinstinkterna men Jean hade tidigare lämnat relativt enkla hundar som hade stor vilja vara sina förare till lags så jag var snabb att göra lite reklam och sa jag hade en tik ut kullen hemma som skulle ut på foder. Dom funderade ett tag och sedan gick allt fort och det blev bestämt att fodertiken skulle till Amanda. 

Som alla i den där Successful kullen har Svea en väldigt stark vilja. Dom påminner nog lite om mig är jag rädd    Bestämmer dom sig för något så jäklar genomför dom det. Ja så alla ni som har en Successful valp vet nog kort sagt hur det skulle vara att leva med mig… Ja denna egenskap är ju på både gott och ont. Jag brukar säga att Svea är född prinsessa med djävulshorn. Hon satt på sin piedestal redan när hon flyttade härifrån och försökte nog aldrig gömma sitt riktiga jag, men den där lilla söta valpen blev snabbt stor men hennes attityd till livet och vem som bestämde förändrades aldrig. Amanda och Svea hamnade snett, och deras liv blev varje dag en kamp. Jag förstår så många glädjerus men också hur mycket furstration Svea väkt hos Amanda och jag har också sett hur mycket frustration som väkts hos Svea. Både Amanda och Svea ville så mycket men dom pratade inte riktigt samma språk, dom slet som djur men ju mer dom kämpade desto mer frustration blev det hos bägge parter. Jag har så många gånger lidit med Amanda och har ibland till och med önskat det ogjort att Svea hamnade där, men bara för stunden för jag har fått lära känna både Carina och Amanda som är två jätte mysiga människor och jag och Amanda har många roliga minnen tillsammans. Och man måste ju också se så mycket Amanda faktiskt utvecklats tack vare Svea!

Jag och Svea har klickat från första stund och jag älskar den hunden, och jag vet att Amanda gör det också. Svea var ju trotts allt hennes första "riktiga" hund och alla roliga minnen och stunder som dom har haft tillsammans. Men Amanda tillhör dom där människorna som jag inte annat än kan låta bli att älska, kanske är hon väldigt lik mig, bara några år yngre. Hon vet vad hon vill hon har en hundsyn jag gillar och tar beslut, som ibland är mycket svåra och absolut inte roliga, jag har själv stått där och vet hur mycket tårar man kan fälla för ett beslut som man innerst inne vet är rätt, fast att hjärtat i många fall säger annat! Men när man tar det beslutet ger man upp något man så innerligt drömt om och när man tar till sig en hund med hela hjärtat förutser man ju inte hur det kan bli. Men Amanda är en sådan människa som är bered ta ett sådant beslut fast det gör ont och hon gör det för sin skull och för Svea’s, för att dom bägge skall kunna utvecklas åt var sitt håll. När jag förstod hur snett dom kommit sa jag till Amanda att om hon ville fick hon ta en ny valp från Jean och lämna Svea till mig. Jag tror jätte mycket på Amanda som hundtränare och vet att hon kan nå hur långt som helst det är bara hon själv som kommer kunna sätta dom gränserna för hon har viljan och det rätta tänket, men för att nå dit krävs det att man har en hund som kämpar åt samma håll på samma sätt.

Så Svea är nu tillbaka hos mig, hon är speciell på många sätt jag älskar henne samtidigt som jag hatar henne. Jag har nog ingen hund som kan ge mig sådana lyckorus i fårhagen, och känslan när vi jobbar ihop är obeskrivlig. Svea får ta allt större ansvar och växer för varje dag med hanteringen av djuren. Men hon är också den hunden som får mig mest frustrerad, som får mig att bara vilja slita mitt hår, hon gör mig mellan varven helt galen… och att när jag blir det och hon bara kollar på mig med sin frågande fåniga blick helt oberörd gör mig inte mindre galen. Vår relation är något annat än den jag har med mina andra hundar, om det är positivt eller negativt kan bara tiden utvisa. Men en sak är säker att hon är en hund som har ”det”.

Underbara, läckra, söta, mysiga, busiga, envisa, förbannade, jävliga Svea, du har väkt så många känslor hos så många människor på dina dryga 1½år. Och mer lär det nog bli.

Tack Amanda för att du är den som du är    Tack för att du tog till dig Jess och att jag vet att även om hon skulle vara en ny Svea kommer ni bli ett team som jag alltid kommer kunna vara stolt över! Du är duktig och vet vad du vill, glöm aldrig det, vi alla tvivlar ibland!

 

Pia

28 juli 2011 06:23

Har du planer på att göra dig av med Svea nu också eller var det bara "ett stopp på vägen"? :)

http://halfofus.blogg.se

 

Sandra

28 juli 2011 09:57

Hade nästan anat att så var fallet utan att veta nåt alls egentligen. Starkt beslut av Amanda och starkt av dig att stå kvar bakom ryggen på henne och ge henne en ny valp! Lycka till med valpen Amanda!! "Sveahundarna" är de som sliter sönder både vårt förstånd och vårt hjärta, men inga hundar lär oss närheten så mycket som de. Kram på er båda!!

http://saz.smuligt.com

 

Eike

28 juli 2011 17:53

Vilket fint inlägg. Du är verkligen en toppenuppfödare. Håller tummarna för Amanda och den nya lilla valpen. Fasen vad läcker Svea är!!! Vi måste få komma upp snart...... kram

http://www.kenneldragonora.com

 

Johanna 2

29 juli 2011 19:01

Det kallar jag fantastisk uppfödare! WOW, vilket inlägg. Är grymt imponerad utan att alls känna dej.
mvh

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja oj nu var det länge sedan och det finns så mycket att skriva, vet inte vart jag skall börja. Allt har ändrats inget är sig likt. Antagligen oväntat av många. Jag bor numera i Haninge Kommun, i en liten del som heter Vendelsö. Ja mer än att mit...

Jag (Nathalie) är på besök i stockholm några dagar och idag har vi haft en liten mini träff här för några TheLook hundar. Här kommer lite bilder.   TheLook Black-Ice Dot, TheLook Happy Victory, TheLook Red-Hot BBQ, TheLook Successful Svea, TheLoo...

  Idag fick jag första agilitybilderna som nån har knäppt på Mike. Tyckte den här var så fin så jag tänkte dela med mig den till er :) Den är ifrån årets KM i Bollnäs när Mike blir klubbmästare i agility. Riktigt kul att han slog till och vann på sit...

Svea är nu godkänd vallhund. Hon fick 86p. Och så mjuk och fin hon är att köra, hon har verkligen fått det bästa från både Spot och Jean i vallningen.     Izo är uppflyttad till klass 3 i både agility och Hopp, riktigt bra gjort Rebecka!  Gr...

Dags att skriva några rader här! Tycker det är jättekul att bloggen är öppen, så kan man följa alla TheLook:are på ett och samma ställe. Asbra!   Igår var jag och Flame iväg och tränade tillsammans med Caroline och Marlene. Caroline har Olivia fr...